Löpskolning

Blev lite överambitiös och sprang till Hälsohusets löpträning. Det är bara 6km och såg det mest som en go uppvärmning och att slå två flugor i en smäll men eftersom jag var sen från start blev det ett sådant där stresslöp där man inte kan slappna av utan räknar övertids sekunder efter varje kilometer. Dagens löpträning inleddes med en föreläsning av David H där vi kort gick igenom syresättningssystemet och träningsupplägg. Därefter gick vi ut och körde löpskolning. Fyra olika övningar som avslutades med stegringar. Jag gillar verkligen stegringar för man får lite tryck i steget, det känns att man springer och jag gillar det. Det är roligt att rulla fram också men just att få upp löpsteget och hamna i bättre position är så himla skönt. Men så där kan man väl inte springa i några timmar, eller?

Reflektion 121106: Bäckenet är helt förstör. Precis som alltid när jag börjar komma igång med löpningen så kommer smärtan. Därför är det dags att dra igång med löpningen 3ggr/v så att just detta besvär försvinner snarast. 

Ett Brev På Posten

Bästa Cajsa!

Magnetröntgen visar att korsbandsoperationen ser bra ut och att det finns inga förändringar i menisker eller ledytor frånsett en mycket liten ojämnhet på undersidan av knäskålen, vilken man inte behöver behandla. Kanske lite översträngning av knät med långdistansträning bara.

Bästa hälsningar, 
Dr Sten Raner

Alltså lite överansträngning har ju ingen dött av eller hur var det nu? Och alltså DAH lite överanstängning, no kidding, vad tror man när man är ute och rullar km efter km? Nästa steg innan jag drar igång med full löpträning är sjukgymnastik för att bygga upp muskleatrofin i vänster ben. Det vill jag säga utan att påstå att mina ben är tunna att vänster ben är synbart tunnare än det andra. Nä vet ni, dagen har varit lång. Jobb, bussresa till Gullmarsstrand, en liten diamant som bajsat på pottan för första gången och absolut inte vill ha blöja, ett gäng utlänningar, rodda konference, mingla och värsta goa hotellsängen! Trött!

Rehabar med Spinning

Jag har börjat spinna. Har genomfört totalt 6 spinningpass och rumpan är nu inte längre öm. Bomben vad ont det gjorde 3e gången! Spinning är ju en helt annorlunda träningsform än vad jag är van med. Jag svettat! Svettas. Jag som aldrig svettas (förutom vid Zumba vad klart). Spinning är grymt bra träning för mig. Jobbigt. Jag orkar inte riktigt igenom ett helt pass än. Jag har svårt att hålla koll på motståndet. Vart ska jag ligga. Vart började jag passet. Ökar jag motståndet genom passet. Började jag för hårt. Men det börjar bli bättre. Jag har inga cykelskor utan kör med vanliga inomhusskor. Funkar ok. Spänner remmarna hårt och jag har nu börjat komma in i drag delen utav trampandet. Det är tufft för mina feta lår. Inte feta som i feta utan feta som i muskelstora. Mina lårmuskler är inte vana vid denna typen av belastning. Ändå sitter jag där på passet och funderar på om jag inte ska ta och köpa en cykel. Jag ska iallafall prova bästa Rilles cykel nästa gång jag får tillfälle.

Annars har jag gjort en Magnetrönten av knät. Vem säger att svenska sjukvården är långsam. Tog två veckor efter läkarbesöket. Även om det var läkarbesök nummer två då nummer ett var hos en riktig jäkla idiotdoktor. Ursäkta mig men det finns faktiskt sådana! Iallafall där jag bor! Väntar svar inom ca 2 veckor och sedan är det fulltkör med sjukgymnastik alternativt löpning (om jag blir försäkrad att inget blir värre).

Är så himla löpsugen nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

Äntligen en runda!

Har haft en bra känsla hela dagen. Jag är på G. Efter läggning av diamanterna tog jag och grannen en sväng. 10km. Tyckte det kunde vara lagom nu när jag inte sprungit på flera veckor. Över tänd och över taggad stack jag iväg. Tempot lite för högt i början men det kändes så bra! Lite stum i benen och allmänt tung. Men så vid de sista km kom det. Bäckenet. Strålande smärta. Fan just d d var ju det där oxå, det hade jag helt glömt! Smärtan sitter fortfarande kvar så här vid läggning. Tråkigt.

Reflektion 120527: helt sjukt ont i ljumskarna, eller bäckenbotten, eller höfterna. Men det är som tidigare måste helt enkelt komma igång. Dock lite skrämmande att jag har ett marathon framför mig om 6 dagar!

Räknar kilometer till tjugonio!

Ojojoj. De senaste två dagarna har varit tunga. Roliga och tunga. Roliga för att bästa faster Jess är på besök från Gotland. Kusinerna leker och det är mysigt att vara nära. Tunga för att diamanterna har varit trötta, inte sovit (för ovanlighetenskull) på nätterna och stora diamanten har en helt sjuk ångest över att bli lämnad ensam. Om man inte kan se någon är de borta för alltid och hela lilla världen raseras. Stackars liten. Vad göra? Jag bestämde mig ändå för att försöka ta mig igenom ett långpass. Bära eller brista. Kämpa mot smärta. Gnugga pannben. Sista helgen att försöka få till ett riktigt långt.

Drog iväg och visste inte riktigt hur jag skulle få ihop till 29-30km. Började i ett lågt tempo för att försäkra mig om att ta mig igenom. Det var det viktigaste idag. Att fullfölja. Underbart väder. Lite kallt klädd eller så sprang jag lite för långsamt. Vid 11km började jag få känning i höften men detta ignorerades för det var ju fortfarande några km att ta sig igenom. Vid 21 gjorde det ont och därefter var det en ren fight. De sista km'rarna var kanske gåfart och jag var nära bristningsgränsen, men jag satte ena foten framför den andra och tog mig långsamt framåt mot Ekeberget. Jag gjorde det och jag är stolt. Det gick långsamt. För långsamt. Men det var ju inte det viktigaste att det skulle vara tempo. Vetskapen om att jag faktiskt kan springa 30km är guld värt när dagen för marathonet är här. Kvällen var bättre än vid de senaste två veckornas löp, alltså börjar jag kunna återhämta mig snabbare. Bra. Lite oroväckande att jag får känningar redan vid 11km, inte normalt. Därmed är det någon form av aktiv vila som gäller en tid framöver! Då passar det ju bra med värme, bad och sol! Nu är det dax att packa och ladda om!

Familjen Magsjuk!

Efter förra veckans vilovecka hade jag laddat för helgens 28km. Riktigt taggad efter torsdagens härliga 15km men där tog det stopp. Lilla diamanten blev magsjuk och två dagar senare blev vi övriga, inom loppet av 2h, också sjuka! Hua det är inte helt lätt rodda en hel kräkisfamilj. Tvättmaskinen på högvarv. Tvätta kräks från det gamla trägolvet. Försöka få upp bitar från mellan träplankorna. Hulka själv. Sova. Försöka få i alla vätska för att sedan börja om. Men en sak som var mys var att vi alla kunde sova i samma säng. Så gosigt. Jag och stora diamanten är de som släpar efter i tillfrisknandet. Igår stod jag på benen 3 gånger. Hoppas hoppas hoppas jag kan få till en 28km'are till helgen!

Riktigt Jäkla Spak!

Vet inte vad det är med mig. Man kan tro att det var jag som körde Vasaloppet i helgen men det var det ju inte. Min kropp är helt out of it! Benen är blytunga när jag går upp för trappan, ja jag får till och med pump. Jeansen sitter för thight. Jag är slö och sömnig. Min tå värker men värker inte tillräckligt mycket för att avstå träning. Är den av eller sprucken så är det ju bara att bita ihop tycker jag. Det läker. Men kroppen. Phuu.

Jag har tränat lite denna veckan. Lite pass. Körde ett skivstångspass i tisdags. Lätta tyngder. 10kg plus stång rakt igenom. LÄTTA VIKTER FÖR MIG, så lätta att jag faktiskt höll på att skicka iväg skivstången när jag körde frivändningar. Jag tycker att det är svårt att köra lätt. Jag blir ofokuserad, alltså, jag blir ofokuserad på muskelgruppen. Det ogillar jag. Jag vill köra så tungt att jag inte tänker på något annat än just den muskelgrupp som jag tränar. Vara 110% fokuserad på just de muskelfibrerna. Känna att pumpen är nära. Den enda tanke som får komma är "ok nu tog det stopp byt stång fort som f-n"!

Iallafall, har haft lite träningsvärk efter veckans lätta pass. Detta är olikt min kropp. Jag får sällan träningsvärk. Jo, ibland får jag det. Men denna veckan har det varit någon form av mesträningsvärk. Infektion? Övertränad? Sömnbrist?

Vill bara ut och springa just nu men gissar att det måste vänta några dagar!

Med en bruten tå

Den är garanterat av. Minst en spricka men då skulle det nog inte kännas så här olustigt.. Hur fasiken kunde detta hända? Jo, fick hem en ny gammal barnstol till bilen. Den står på golvet inne i väntan på att bli monterad. Då drar jag foten i stödbenet. Hårt. Och olyckan är ett faktum. Typiskt bara att det skulle inträffa när man packar och laddar inför slalomresan!

Avlastning eller pålastning

Idag crashade jag på soffan efter att äldsta diamanten lämnats på dagis och lilla diamanten somnat ute i vagnen. Ja klockan var inte mer än 9.30 och jag var helt slut. Slut av att ha ont i ryggen även om det äntligen har börjat släppa och känner inte länger någon oro över det. Slut av att ha ont i en tand (?), har käkat ipren var 4h sedan i onsdags. Ja snart en vecka men idag känns det som att det har vänt även om det fortfarande gör ont i käken. Slut av att haft besök de senaste veckorna. Alltså, det har varit helt underbart med besök men det är oxå stressigt. Man ska umgås. Man ska hjälpa sina barn att umgås. Man ska hinna med att göra en massa saker när man nu har hjälp med barnen. Man ska styra upp barnens rutiner eftersom de kommer ur gängorna när man har besök. Man ska komma på saker som hjälpen kan göra... Och ja, ni fattar. Alltså jag gillar verkligen att ha besök men i kombination med ingen träning, ryggont och tandvärk så är jag helt slut. Iallafall, lillan vaknade vid 13 (hon var säkert lika slut som mig efter allt ståhej), jag likaså och vi drog till dagis för att hämta äldsta älsklingen..

Men duktig ska man vara och jag har iallfall åstakommit det här, mums! Längtar till lördag!

"två butterkakor och massor med bullar-lördagsmums"

Idag är också första dagen på en lite längre "ensamperiod" med diamanten eftersom min man har åkti iväg på jobbresa. Frankrike. Alltså kommer jag knappast komma igång med löpningen denna kommande veckan heller. Men jag ska inte ge upp. Nej jag vägrar..

Dags att natta två trötta diamanter.

Over and Out!

Ryggproblem, Kiropraktorbehandling och Gotlandsbesök

Denna veckan har varit tuff. I Måndags började jag känna av min rygg och försökte lösa problemet själv. En låsning i bröstryggen liksom. Har haft det förut men då räcker det att göra en enkel situp som knakar igenom hela ryggen. Men inte denna gången! Onsdagens poweryoga höll på att sluta i ambulansfärd. Fastnade helt i en position och trodde jag skulle kräkas av smärta MEN det löste sig oxå DOCK insåg jag att jag måste ta tag i detta nu. Ringde en vän som är kiropraktor och hjälpen var nära. Nu har jag fått veta att jag är väldigt mycket framåt roterad i axlar av starka bröstmuskler och bröstryggen försöker kompensera för detta. Min nacke är också mycket överrörlig och behöver bli starkare.

Iallafall, inte mycket träning har det blivit mer än rehab för ryggen. Men i allt detta tråkiga fick vi besök av bästa faster Jes med familj från Gotland. Skoj. Så mysigt att ha dem här hos oss. Små tjejerna gick så bra ihop och var urgulliga när de låg brevid varandra och läste godnatt saga, eller när de sprang runt i vår lilla skog och hjälpte varandra efter platta fall på magen! Så tråkigt att vi bor så långt ifrån varandra! Javisst var det en hel del skrik med fyra kids i huset och även trött föräldrar MEN det var härligt att äntligen få umgås!

Svackor och Kämparglöd

Jag har verkligen varit inne i en svacka. Visst jag har varit sjuk i nästan två veckor men svackan började redan för fyra veckor sedan då jag inte kände någon större lust till att träna. Jag tog mig ut några mil här och där men den där självklara träningskänslan infann sig inte. Det är ungefär så här jag brukar känna någon gång under den där första initiala 12 veckors perioden inte efter 20 veckor av träning! Men det är bara att inse, träningen går upp och ner som resten av livet. Oj vad jag låter deprimerad men det är jag inte! Men jag är på uppgång. Jag vägrar att ge upp. Återigen blir jag inspirerad från norr där en gammal vän tränar på i riktigt bra fart. Kämparglöden börjar ta sig igen. Hängigheten börjar försvinna och denna veckan hoppas jag att kroppen svarar när jag drar igång träningen. Hoppas. Om inte tänker jag iallafall inte ge upp utan ge allt! Annars kan jag ju lika väl ge upp, nu, men det tänker jag inte. Denna veckan kan ni följa en Caisa som kommer igen. Kämpar på. Går igenom den där kritiska perioden då de flesta ger upp men nej inte jag. Nu j-ar kör vi!

Skador och Sjukdom

Sådär ja! Bihålekänningen på onsdagens poweryogapass har inatt utvecklats till någon form av sjukdomstillstånd. Ont i huvudet, något tjock i halsen och allmänt hängig (vilket kan ha att göra med att jag nog inte sovit mer än 4h i natt då lillan oxå blivit tät och kliig i munnen). Men jag har ändå plannerat en fullspäckad träningsvecka men får se hur mycket cardio jag pallar om jag känner mig fortsatt "dålig".

Höften som varit ett problem under längre tid verkar vara ett minne blott eller ja nästan. Visst känns det ibland men skulle inte längre kalla det för en skada. Är ganska säker på att det är någonform av foglossning som nu börjar ge med sig efter en hel del bäckenbotten, mag och rygg träning. Känns bra!

Foten är ett irritationsproblem som började när jag bytte till nya skor. Två tår närmast lilltån (vad de nu kan heta) domnar, sticker och smärtar. Smärtan är nästintill oumbärlig och medför avbrutet löppass vilket är mycket ovanligt för min del! MEN nu har jag märkt att när jag "lägger" ner foten i löpsteget, istället för att rulla på utsidan foten vilket är mitt "normala" steg, så försvinner domningarna och jag kan lätt springa 10km utan att få några problem. Kan nog vara så att mina fötter har förändrats något under graviditeterna, att hålfoten har sjunkit ner något, även om Löplabbet prisade mina höga fotvalv.. Iallafall, jag har oxå läst mig till att detta problem även kan vara nervkläm i bäckenbotten och kan avhjälpas med stretch av rumpa och ljumske. Vi får väl se, kan nog bli så att jag får ta kontakt med sjukgymnast/idrottsmedicin.

Overall Good Condition!

En Ipren och på´t igen!

Har helt klart en svacka i träningen just nu men vet att om jag bara tar mig igenom den så är jag snart tillbaka på rätt spår. Svackan består främst av att jag inte känner för att sticka iväg. Jag är för trött. Inte omotiverad. Bara trött. Ska bli så skönt att komma in i vardagensrutiner nu när största diamanten börjar på dagis igen. Har haft rejält ont i höften sedan tisdagens träningspass så idag tog jag en ipren och sprang iväg. Gick okay. Genomfört.

Morgonlöp med regn 5 meter längre bort

Efter ett litet glas äpplejuice stack jag iväg på morgonens löpass. Regnet hängde i luften men solen strålade varmt. Vid hela två tillfällen ösregnade det 5 meter framför mig MEN när jag hade kommit dit hade det redan slutat regna. Häftigt! De första 4 km gick i 5.18 tempo. Lite för högt för att hållas i 8 km men det är inte längt kvar. Jag har nu lyckats lägga mitt lunk vid ett 5.30 tempo och det känns ganska behagligt. Tänker ligga kvar här en vecka eller två innan jag ökar distanserna något.

Skada: Höftskadan är helt klart foglossning. Fick en känning efter MIL passet i söndags. Skönt att veta vad problemet är! Nu kan man bara göra något åt det, typ aktiv vila skulle jag gissa!

Ett höfttestarlöp!

Ja, idag skulle jag egentligen till gymmet men eftersom tiden (läs orken) inte fanns mellan trädgårdsarbete och städ av hus så fick det bli en liten löprunda i mycket lungt tempo för att testa höften. Gick så där. Skönt att komma ut och röra på sig en sväng men höften är inte helt ok än. Morgondagen ska bli intressant. Det blir definitivt ett par veckor till med rehab, eller prerun training. Imorgon kommer tjejernas farbror och ska stanna nästan en hel vecka. Det ser vi fram emot väldigt mycket och då kommer det nog bli lättare att komma ifrån och träna - yippi!

"höfttest som gick så där"

Något som jag kände när jag var ute idag var ett otroligt SUG efter att komma igång och då är det svårt att lyssna på kroppen men jag har bestämt mig för minst 2 veckor lugn träning till villket betyder PowerYoga imorgon! Over and Out!

Rehab efter en veckas träning?

Verkar inte bättre! Efter två löppass har tydligen mitt glömda höftproblem kommit tillbaka. Just det jag har ju någon form av benhinneinflammation på utsidan höften, eller inflammation av muskelfäste, för det är precis samma  brännande känsla som benhinneinflammation vid skenbenet. Tråkigt men det ger mig tid att köra lite styrka, stretch och cardio på gymmet istället vilket får bli min rehab. Tror nämligen att detta är en överansträngning och korta muskler så nu får det bli spagater och byggor någon vecka framöver.



Vardagsmotion?



Förövrigt tog jag och lilla familjen en promenad på förmiddagen, vilket tydligen oxå var förmycket för höften, men när vi kom hem hade en snäll granne varit förbi med flera hinkar med perenner! Tänk vad lite (eller mycket rättare sagt) kan göra livet glatt igen! Att gräva ner dem tar nog minst 20 minuter och kan inte det räknas som vardagsmotion? Och så måste jag ju ta en promenad till grannen för att säga Tack!