24km Check!

Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag valde att sticka iväg vid två-tiden utan lunch i magen, trötta ben efter verandastäd och påskäggsjaktsinbjudningsutdelning. Efter två kilometer kände jag och tänkte: Oj Det Blir Tungt Idag men det är bara till att bita ihop lilla Caisa - 22km kvar!

Jag har ingen musik i öronen. Tänker på livet. Träden jag springer förbi. Min löpning. Vad som väntar. Mina barn. Min man. Skogen. Är det svampskog. Jag springer på okänd mark. Vägen är mjuk lätt sviktande. Det går uppför de första 6km. Här kan vi stanna med bilen och diamanterna klarar nog terrängen. Har 2dl vätska. Plus en liquid. Plus en Sharon. Det går långsamt men jag ska fullfölja. En liquid efter 13km och jag klarar av att ta beslut. Låren sticker. De är hårda. Det går gäss på Lygnern. Jag tycker om att springa. Oj vad blött det var på traktorvägen. Mitt pannben vässas. Jag kan. Efter 17km pausar jag. Nej det är inte fusk. Skiter. Käkar. Fortsätter. Hejar på grannarna. Långsammare än gåfart men jag springer. En fot i tagen. Framför den andra. Det är enkelt att springa. Och jag tycker det är så häftigt att bevisa att det går. Trött. Sliten. Ömmande höfter. Fogar. Kroppen är häftig och imorgon är jag mig själv igen. Zumba!