Efter "höstens" första dagishämtning av en mycket glad diamant lovade jag ett bullbak. Blev två satser men som fortfarande inte har gräddats! När min man kom hem lämnade jag allt och stack ut på en liten runda. Kände direkt att det var en bra dag och bestämde att jag ville höja tempot en aning. Det var dax och det är ju roligt! Jag är en såndär som egentligen inte bryr mig så jättemycket om tempot utan får ut så jäkla mycket mer att att springa låååångt. Jag är en såndär som gärna hittar ett skönt tempo (eller lunk rättare sagt), lägger mig där och rullar på så långt som jag bestämt innan passet. När jag hittat "mitt" lunk är jag oxå väldigt duktig på att hålla ett jämt tempo, jag brukar varesig tappa eller öka, jämn helt enkel.
Just nu kör jag ju någon form av uppbyggnadsperiond inför en något mer riktad träningsperiod. Under uppbyggnadsperioden har jag tänkt att jag ska försöka komma igång och hålla kroppen ifrån skador. Det är ju ändå bara 6.5 månad sedan bebis nummer två kom till världen och jag är stolt att jag överhuvudtagen kan vara ute och springa 3 gånger i veckan. När jag skrev ett av målen, 5.15 tempo över 20km, trodde jag att jag tog i MEN idag inser jag att det är nåbart! Jag kan!
Jag kan oxå baka riktigt goda bullar så nu ska jag gå ut i köket och grädda medan min man ska åka iväg och spela fotboll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar