10 dagar kan kännas som en evighet

Japp. Det känns som en evighet sedan jag var ute och sprang. 10 dagar har det gått och kroppen har redan börjat vänja sig. Eller är det DET den inte gjort och säger nu ifrån? Kroppen känns tung, känslorna är inte riktigt med, men skriker efter att få sticka iväg en sväng. Denna veckan gäller det. Komma igång och köra på lite hårdare än tidigare. Lite längre. Spränga gränser. Bli starkare. Get back on track.

De 10 evighetsdagarna har varit riktigt sköna. Mys med diamanterna. Stockholmsresa med lilla familjen. God mat. Släkten. Glass. Skridskoåkning. Snölek. Feber. Vakna nätter. Lugna bilresor. Bokat skidresa. Fått se en framtand. Zumba. Lite mera släkt. Uppvilad rygg och hälsena. Och en massa annat välbehövt i tillvaron. Slänger in en bild på en av världens sötaste, ursäkta bildkvalite och röda ögon. Men hallå man ser ju ändå helt klart att detta är en av de sötaste tillverkade i denna värld! Tjing!