En Vilovecka

Iallafall från löpningen. Blev sliten efter 3 veckor med hård löpträning. Sömnig. Det är nog inte bara löpningen men den har en del med tröttheten att göra både för mig och min man. Löpning tar tid och man kan inte fuska. Istället för löpning har jag fått in fyra schyssta gympass, ett halvdant intervallpass + en dag på GKs (inte att förringa)!

Men då var då och nu är nu. Ny vecka nya tag. Så utvilad som man kan vara som två barnsmamma. Det börjar närma sig. 7 veckor är det kvar till sommarens FÖRSTA marathon. Jag inser och är införstådd med att det inte blir något pers i sommar. Jag har tränar alltför lite. För få KMrar. För få minutrar. Men jag är övertygad att jag tränat tillräcklig för att njuta av upplevelsen. Innan graviditeterna hade jag nog skippat tävlingarna eftersom träningen inte varit optimal och pers inte är i närheten MEN nu ser ju livet lite annorlunda ut. Kroppen och fysiken likaså och jag tänker att sommarens två marathon blir starten på något nytt. Med nya personbästa, nya upplevelser.

Nu, en dag på jobbet och uppladdning inför kvällens 10km och skivstångspass!