Sköna nästan 20km

Idag tog jag mig i kragen. Eller om det var grannen som tog mig i kragen. Definitionsfråga. Vi drog iallafall iväg på ett tänkt 18km pass vid 7 tiden på kvällen. En härlig sommarkväll. Vindstilla. Kallt i skuggan. Solvarmt i solen. Jag hade för mycket kläder på mig. Greta rapporterade lite väl optimistiska tider och luskade ut att hon nog lade till en meter här och där. Grannen som vanligtvis inte springer långpass över ca 15km var grymt stark. Inte för att jag hade tvivlat men hon hade inga problem och hade nog kunnat legat i ett lite högre tempo. Mitt knä började bråka vid 7-8km idag igen. Tråkigt och det gjorde rejält ont vid 13-14km varpå jag nästan fick halta ett par steg. Skam den som ger sig och så var smärtan nere på en 3a igen. Vi pratade en del om hur häftigt det är att vara ute på längre pass och känna hur det "svänger" i kroppen från en lätt till en tuff känsla och sedan tillbaka. Att veta vid 15km med brännand känsla i lungorna och benen att det blir snart bättre, och att det sedan ett par km senare knappt känns något. Det är häftigt och det är något som nybörjare sällan får uppleva. Vi har kommit en bit på vägen!