Sidor

söndag 15 juli 2012

Jubileumsmarathonet 1912-2012

Skrev ett långt inlägg igår om loppen men det blev så vansinnigt negativt så jag slog igen datorn och sov på saken. Det är klart att jag redan innan insåg att det skulle bli tufft att matcha några tider med tanke på knät som krånglat de senaste 5 veckorna och med tanke på höjdprofilen. Men som den självutmanare som jag är har jag svårt att acceptera något annat än att nå hela vägen fram. That's my life och jag har inga planer på att ändra det. Det är en helt underbar känsla att överträffa sig själv och lika tråkigt att bara nå halvägs. Jag ger sällan upp utan strävar även om jag vet att jag inte kommer nå hela vägen. Strävan är viktig utan den kommer man inte framåt. Igår gav jag upp. Vid 28km sa kroppen ifrån och hade det inte varit för att lilla familjen satt på Stadion och väntade på mig så hade jag brutit loppet. Jag hade tre problem.  Magen: krånglade redan vid 8km och efter 4 toa besök och 28km så gick det inte längre att springa utan att skita på sig. Knät: känning vid 13km och riktigt ont vid 20km. Ögonen: ja faktiskt. Kunde inte först förstå, trodde det var solkrämen som spelade mig ett spratt men insåg sedan att det var sprey som rann ner i ögon efter ångdusch och all vattenmuggssköljning.


Vid 28km bestämde jag mig för att gå. Jag gick i rask takt. De som varvade löpning med gång kom inte i mål snabbare. Jag njöt (när jag väl slutat skölja mig med vatten och ögonen blev normala igen) av evenemanget. Alla som var utklädda. Alla som ropade uppmuntrande ord till mig och min outfit. Speakern som ropade mitt namn. Jag hade ont. Facebookade. Pratade med min man. Grät. Var förbannad på min kropp. Missnöjd. Glad för att jag fullföljde. För att ha en familj som väntar på mig. Bästa Rille som supportade på cykel. Min stora diamant sprang med mig in i mål. Lycka.


Det här var och är planerat som mitt sista marathon på ett tag, några år. Nu har jag andra och nya mål. Framförallt kortare distanser. Jag har aldrig försökt att bli snabbare utan har bara fokuserat på uthållighet. Nu är det milen och halvmaran som gäller. Ska bli roligt med ett lite annat fokus!

Reflektion 120716: kanske borde lägga till att sprang på 5h 8min. Inget jag kommer lägga till på min meritlista men ändå!

2 kommentarer:

  1. Åh!!! Vad fina bilder. Nu blir jg gråtmild igen. Vilken kämparinsats. Hoppas du vill springa mara igen snart- så kanske vi kan springa samma! Och ha bra magar ! Vad fin du var (är!). Grymt kämpat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla! Grym tid du fick! Jo, fler maror blir det bara inte just nu!

      Radera