En Fredag före ett Jubileumsmarathon

Idag hämtade jag (och en gammal USA vän, Maria) ut nummerlappen och tittade på bilar från 1912. Inget direkt jippo om man jämför med Stockholm Marathon men roligt att titta på "statisterna" som gick runt i gamla kläder från 1912. Eller kläderna var nog uppsydda efter 1912 års klädmodeller. Det är 10000 löpare som anmält sig för morgondagens utmaning. En del av dem är kvinnor. Kvinnor fick inte lov att springa marathon 1912. De fick faktiskt vara med i OS men marathonsträckan var inget som kvinnor skulle försöka sig på.

Imorgon är det en tävling och det är då inte tal om att komma snabbast i mål. Det får man nämligen ingenting för, förutom stolthet och prestige då vad klart. Tävlingen går ut på att man ska klä sig så likt 1912-löparna som möjligt. DETTA STÖR MIG. Att kvinnor som ska springa 2012 ska springa som HERRAR. Hallå. Jag förstår att man vill skapa stämning. Enhällighet. Visst skulle det vara häftigt med ett hav av löpare i vita tshirtar och näsdukar runt huvudet. Men nja jag köper det inte riktigt. Nej, jag kommer därför springa som en rebellisk kvinnlig åskådare från 1912 i klänning, spets och hatt!