Avbruten Sketrunda

Vet inte vad jag tänkte när jag vid fyratiden stack iväg på en långrunda. Jo jag hade planerat 26km. Var taggad redan när jag vaknade och såg fram mot löpet. Men så var det ju andra saker som oxå skulle hinnas med. Göras. Roliga saker som att umgås med familjen. Efter frukost var frågan: Antingen stannar du hemma och springer i lugn och ro på förmiddagen eller så följer du med oss (lilla familjen) till Borås Djurpark och springer på eftermiddagen. Man kanske kan tro att en mamma inte har några problem att göra just ett sådant "enkelt" valet men det hade jag. Visst valde jag till slut det "rätta" och fick en skön heldag med familjen bland djur, natur och lekparker.

Men vad hade jag trott? Att jag skulle ta mig ut efter en hel dag på zoot? Och jag skulle klara 26km. När jag stack iväg var planen fortfarande 26 men så efter 10km, pga magtrassel och alltför sega ben, avbröt jag och ringde efter mitt supportteam. Inte helt oväntat. Det är så snopet att avbryta träningspass. När jag kom hem kändes det som att jag hade sprungit 2-300m och sedan vänt för att skita i träningspasset. Kändes som att jag inte tränat alls. Men jag har ju ändå kört 10km. Tempot var allt för segt men passet var genomfört och nu är det helt klart intervall pass som står på schemat. Lite vind i håret och känsla i benen är vad denna tjejen saknar och längtar efter. Lite löparglädje. En dags vila och på't igen!