Allergiska Roliga 15km

Idag fick jag och grannen äntligen till ett pass på 15km. Det var spännande innan. Hur snabbt ska vi springa. Ska jag orka prata. Är jag för allergisk. Trött. Solbränd. Eller kommer jag få massor av energi. Löparglädje. Vanlig glädje. Roligt snack. Vad kommer Greta säga? Ja tankarna var många!

För trött är jag. Gårdagen gav säsongens första pollenchock och de är aldrig trevliga. Utan förvarning låg jag i rabatten med rinnande näsa, kliiga ögon och tungt att andas. Jo jag har medicin. Alla typer. Receptbelagda. Starka. Men vad hjälper det när chocken redan är där? Tog mig igenom dagen med att svara och försäkra en orolig diamant som trodde mamma var ledsen med att svara att allt är bra bara lite snuvig! Så idag fullproppad med medicin är jag trött, tung i bröstet men kan ändå fungera ute. Och jag kan bara inte tacka nej till ett pass som idag. Så roligt.

Vi hade roligt. Jag hade roligt och vi har ett förvånansvärt jämnt tempo i vår löpning. Ungefär samma steg och det funkade riktigt bra att springa ihop. Skoj! Och jag kan visst springa och prata samtidigt även om det är lite jobbigare. Å så fick jag prova på att springa min 15km runda åt "fel" håll, eller det kanske blir rätt håll nu - vem vet?