Svackor och Kämparglöd

Jag har verkligen varit inne i en svacka. Visst jag har varit sjuk i nästan två veckor men svackan började redan för fyra veckor sedan då jag inte kände någon större lust till att träna. Jag tog mig ut några mil här och där men den där självklara träningskänslan infann sig inte. Det är ungefär så här jag brukar känna någon gång under den där första initiala 12 veckors perioden inte efter 20 veckor av träning! Men det är bara att inse, träningen går upp och ner som resten av livet. Oj vad jag låter deprimerad men det är jag inte! Men jag är på uppgång. Jag vägrar att ge upp. Återigen blir jag inspirerad från norr där en gammal vän tränar på i riktigt bra fart. Kämparglöden börjar ta sig igen. Hängigheten börjar försvinna och denna veckan hoppas jag att kroppen svarar när jag drar igång träningen. Hoppas. Om inte tänker jag iallafall inte ge upp utan ge allt! Annars kan jag ju lika väl ge upp, nu, men det tänker jag inte. Denna veckan kan ni följa en Caisa som kommer igen. Kämpar på. Går igenom den där kritiska perioden då de flesta ger upp men nej inte jag. Nu j-ar kör vi!